Att välja sin utsikt

En oas blir till där man vill att den ska vara.

Det smattrar i löven ovan. Vattenytan blir täckt av ringar. Ingen perfekt dag för sol vid vattnet.

Men vad gör det? Lite längre in, under den stora björken, finns ett tak. Och vinden har ett behagligt sus.

Lövsus och vindspel.

Långsamma, klara toner från en fågel jag inte ser. Fiskmåsen som svarar.

Och båtarna som bara ligger där så stilla, obekymrat intill bryggan.

Visst leker det fint i vattenytan? Och visst är det ganska spännande att följa rytmen i smattret när regnet faller mellan trädkronorna.

Allt gott/Johanna